Fröken Minimalist

Ett år utan Isotretinoin: Resultat, tankar och bilder
Untitled
 
I slutet av januari 2017 tog jag de sista tabletterna av Isotretinoin som gick i min kur. Då hade jag ätit Isotretinoin i nästan ett års tid. Även om jag åkte på en hel del biverkningar, vilket man kan läsa om i inlägget som är länkat ovan, är jag verkligen så nöjd att jag åt tabletterna. Jag hade kunnat göra det tusen gånger om.
 
Sedan jag sluta äta Isotretinoin har jag inte fått en enda finne. Inte en enda. Det känns alldeles fantastiskt. Ärren efter finnarna syns nästan inte heller och huden blir finare och finare. Mitt tips är att använda syraprodukter (AHA och BHA) efter kuren för att hjälpa ärren på traven. Låt det dock gärna gå några månader så huden hinner återhämta sig först.
 
Hur känns min hud då? Den är torrare än innan Isotretinoin, men det är jag faktiskt nöjd med. Jag har hellre lite torrare hud än fet. Inga biverkningar (förutom torrare hud) har jag kvar idag. Utan allt är som innan kuren, minus finnarna. Jag har verkligen rekommendera Isotretinoin mot acne, det har gjort väldigt stor skillnad i mitt liv.
Två saker jag varit tvungen att göra mig av med för att bli lycklig
Vad är egentligen lycka? För mig är det när livet känns bra, stabilt och positivt. Ibland kan det vara svårt att rakt av säga vad det är som skaver, som gör att livet känns lite tungt. Jag har funnit två saker som jag har varit tvungen att göra mig av med för att bli lycklig. De är dock inga materiella saker och ingenting som tar en timme att fixa. Det är en pågående process som jag antagligen kommer att behöva öva på genom hela livet.
 
Den första saken är dåliga relationer. För mig är en dålig relation en relation som tar mer energi än vad den ger. Det kan vara för att relationen är negativ, krävande eller på annat vis påfrestande. När en relation, oavsett om det rör en vän eller en partner, tar mer energi än vad den ger ser jag alltid till att avsluta relationen. Livet är för kort för att ha relationer som inte är roliga. Jag vill inte ha negativa relationer i mitt liv.
 
Den andra saken är att klaga. Detta tycker jag är betydligt mycket svårare än att avsluta dåliga relationer. Jag gör skillnad på om man klagar på en sak en gång eller flera gånger. Om jag eller en vän till mig klagar på en sak en gång ser jag det som att personen ifråga får uttrycka sina känslor och det ser jag som någonting positivt. Man måste få berätta hur man känner och få ur känslan i kroppen för att må bra. När det är ett upprepat klagande är det dags att se upp. För enligt mig får man antingen göra någonting åt det som känns jobbigt och som gör att man klagar, eller så får man helt enkelt sluta klaga. Det är inte kul, varken för en själv eller andra, att lyssna på någon som klagar. Dessutom upplever jag att det skapar en negativ stämning och dåligt cirkel när man klagar ofta. 
 
Vad är era tankar kring dåliga relationer och klagande? Eller om lycka för den delen?
2 things I had to get rid of to be happy
 
What is happiness? For me, happiness is when everything is in order; when there is a calm and positive feeling in life. It might be difficult to know exactly what's wrong, when things don't feel right. I've found that there are two things that I had to get rid of to be happy, to avoid the feeling that something doesn't feel right. These are not material things and it takes time to cope with them. It's an ongoing process, which probably must be practiced during my whole life. 
 
The first thing I had to get rid of to be happy, was bad relationships. For me, a bad relationship, with a friend or partner, waste my energy. I feel as if my energy levels are drained, instead of refilled. When I spend time with friends I usually feel full of energy and happy. When the case is the opposite, I try to end the relationship. Life is too short for bad relationships. However, it happens quite rarely that I have to end a relationship. But when someone is too negative or rude, I rather end it than have a conflict about it. 
 
The second thing I had to get rid of was negativity and complaining. This is so much harder than ending bad relationships. I believe there is a difference between complaining once or complaining several times. If I or a friend of mine complain once, I see it as a way for that person to ventilate his or her feelings. Talking about one's feelings is a good thing. However, dwelling upon something is rather different. If someone complains about the same thing over and over again, it's time to do something about the situation. You either stop complaining or you try to change the situation. 
 
What are your thoughts on happiness and friendships?