Fröken Minimalist

Kapselgarderob
 
Det har sedan en tid tillbaka pratats mycket om så kallade kapselgarderober. En kapselgarderob innebär helt enkelt en garderob med färre plagg, exakt antal beror på vad man själv känner är lämpligt. Min tanke är att jag i framtiden ska visa upp varenda klädesplagg jag äger, men genom att berätta hur jag tänker kring min kapselgarderob kommer vi en bit på vägen.
 
Jag har inte begränsat min garderob till ett specifikt antal plagg, då jag redan äger ett relativt lågt antal kläder. Istället försöker jag tänka att jag inte behöver fem kjolar, tio klänning och liknande, utan att det räcker med max ett par av varje. Helst behövs bara en, speciellt om man som jag har en tvättmaskin i lägenheten och således kan tvätta direkt när det behövs. 
 
Ett krav jag har är att de flesta plagg ska kunna gå att matcha, främst färgmässigt, men även annars. Jag vill kunna ha en kofta till både jeans, kjol och klänning. Dessutom försöker jag se till att alla mina kläder fungerar i flera sammanhang. En svart klänning som jag kan klä upp med hjälp av skor och smycken och ha på en middag, eller nedklätt med en kofta till vardags. Förut har det varit så att vissa av mina plagg exempelvis är "för fina" för att ha till vardags, att jag har känt mig för uppklädd. Men sedan jag började välja ut min garderob mer medvetet så har det problemet försvunnit.  
 
Det har efterfrågats att jag ska skriva mer om kläder, min garderob och liknande. Min tanke är att jag, steg för steg, ska visa er alla mina klädesplagg och berätta hur jag tänker kring min garderob. Jag ska försöka fokusera på hur man har en så liten och minimalistisk garderob som möjligt, samtidigt som man fortfarande kan variera bland sina kläder.
Hur hanterar man att ens partner inte är minimalist?
Jag påbörjade min resa mot ett mer minimalistiskt liv för ett par år sedan. Något år innan dess träffade jag min nuvarande partner. Vi är inte sambos, men bor tillsammans under perioder. Han är inte minimalist. 
 
I början av min resa rensade jag något oerhört. Jag sålde allt från kläder till gitarrer på Tradera, och det tog upp en hel del av min tid. Att jag gjorde en stor förändring i mitt liv var således inte någonting som gick obemärkt förbi. Min pojkvän brukade skämta om att jag snart inte skulle ha någonting kvar, och jag försökte förklara för honom att det var det som delvis var målet. Att inte längre äga så mycket saker och genom detta frigöra tid och energi. Jag fick intrycket av att han tyckte att det hela var märkligt. Varför skulle man behöva göra sig av med massa saker, vad ger det egentligen? Vissa saker är dessutom bra att ha. Jag gav ganska tidigt upp på att försöka övertyga honom om min nya livsfilosofi. Istället pratade jag bara om det ibland, om alla fördelar minimalism ger mig och liknande. Men det var inte förrän han i praktiken såg vilken skillnad det gjorde, som han började förstå. Jag minns att jag berättade hur lång tid det tog mig att städa min lägenhet, och att han blev förvånad över hur kort tid det kunde ta. Det var som om en pollett trillade ner.
 
Det var då jag förstod att det enbart är genom att själv visa alla fördelar med minimalism som jag kan förstå min partner, och andra i min närhet, att förstå. När mina vänner har sett hur minimalism har påverkat mitt liv positivt, frågar de alltid hur jag gör. Egentligen är det ju inte speciellt konstigt heller. Det är ju jobbigt att behöva inse att man måste förändra någonting som kan verka väldigt stort för att själv kunna göra en personlig förändring.

När min pojkvän började studera för något år sedan så behövde han flytta. Från en lägenhet på 70 kvadratmeter till en på 25. Han började rensa i samma veva och säger nu att han verkligen uppskattar att äga mindre. Vad minimalism innebär och dess fördelar verkar helt enkelt ha gått upp för honom. Även om han inte på långa vägar är minimalist, börjat det alltmer gå upp för honom vilket fantastiskt verktyg det kan vara.
Post in Swedish: Hur jag blev av med min acne
Jag började få finnar i puberteten, och jag kom in i puberteten tidigt. Sedan dess har jag konstant haft finnar, bortsett från något år när jag var femton år gammal ungefär. Jag har testat allt för att bli av med finnarna. Har ni själva haft acne vet ni hur många olika konstiga saker man desperat testar för att bli av med problemet. Ingenting fungerade för mig. Jag vet inte hur mycket pengar jag har lagt på hudvårdsprodukter utan någon större framgång. Till slut blev jag dock av med acnen, även om det skulle ta mig ungefär tio år att få den hjälp som jag behövde. Därför har jag valt att skriva det här inlägget, för att andra ska få ta del av hur jag blev av med mitt problem. Visst, självklart kan man se över sin kost och liknande, men när man mår så dåligt som jag mådde av min acne så är det viktigaste att bli av med problemet. Gärna snabbt också. Jag önskar att jag hade gjort dessa steg betydligt snabbare än vad jag gjorde, för då hade jag antagligen sluppit flera år av acne.
  • Det första steget är att ta kontakt med en hudläkare. Inte en vanlig läkare på vårdcentralen, inte en hudterapeut, utan en riktig hudläkare. Gå till denne och be om hjälp. Säg som det är, som i mitt fall där jag verkligen mådde dåligt av min acne. Min hudläkare frågade mig nämligen om hur min acne fick mig att må, vilket slutade med att jag började gråta på plats. Inte speciellt kul, men det fick henne att inse allvaret i detta.
  • Du kommer antagligen att få receptbelagda salvor utskrivna först, exempelvis Duac, Differin och liknande. Testa dessa. Fungerar de inte tillfredsställande så kan det vara bra att meddela din hudläkare detta. 
  • Nästa steg brukar vara att få äta Tetralysal, som är en antibiotika mot bland annat acne. Denna fungerade ett tag för mig, men till slut kom acnen tillbaka. Jag tror att jag åt två kurer av Tetralysal innan min hudläkare valde att gå vidare till nästa, och det sista, steget.
  • Isotretinoin, som är det nya namnet på Roaccutan, är det sista steget man kan ta sett till mediciner. Den har en del biverkningar, men lider man av sin acne, så som jag gjorde, så upplevde i alla fall jag att det var värt det. Det var min läkare som föreslog Isotretinoin när Tetralysal inte längre fungerade för mig. Jag var tveksam först, då jag hört en del negativt om medicinen, men tackade ja ganska omgående ändå. För jag var så trött efter ha haft acne så pass länge.